Jag hade inte ork att göra så mycket mer än att halvslagga framför datorn/teven. Så jag slog på gårdagens P3 Guld-gala. Det var det värsta jag sett. Ja ok jag har kanske varit med om värre. Jag brukar gilla Jutbring, lite skön och färgglad sådär. Men åh, det var bara töntigt. Och var det inte så att det blev för fånigt, ja då var det alla musikmänniskor med pinnar uppkörda i rövva. SE LITE GLADA UT FÖR FAN! 
Jag bryr mig inte om ‘Jantelagen’, Howlin Pelles lilla ‘tal’ var ju charmigt, fast ja, det kanske beror på att jag håller med om att The Hives är bäst också. Man får tycka att man är hur bra som helst, så länge man inte går runt med pålen i röven.  

Hm. Tove Styrke var väl den enda som på riktigt var glad över att ha vunnit ett pris. Och en liten ljusglimt i den annars värdelösa galan var Per Andersson.
Men hörrni värst måste ha varit den där snubben i This is Head, som skulle vara så svår med sin halsduk dubbelvikt i nacken. 

Jag ska nog packa med mig en påse tomater till Local Heroes-galan på lördag. Att ha i beredskap ifall någon börjar bli dryg på scenen. Ja det ska jag.
Och så kan jag passa på att kräkas på alla brudars dille på idolkillarna utanför Goya igår också, och ja inne också säkert. Fast ännu mer på idolgrabbarna som stod och tiggde om att få Gävlefitta kastade på sig.